Svartkonst för opiercade av Charlotta Björnulfson

En underhållande och spännande bok där kärleksproblem och mystiska besvärjelser avlöser varandra. Malinda försöker göra allt för att passa in. Hon vill bli en av de populära, istället är hon den som får ta skit. Vad gör man? Vad är egentligen viktigt? Malinda gör en lista:

Viktiga saker:

Klara engelskaprovet

Bli bjuden på Tovas fest

Ha många kompisar

Att det ska bli fred i världen

Nya byxor

Ny väska

Att ingen i hela världen ska behöva lägga sig hungrig

En dunjacka från Deep

Att inte djur ska behöva lida

Bli ihop med någon som är snygg

Få ett bra jobb

Färga håret

Att inte isarna smälter så det blir översvämning

Bli lycklig

Många av dessa saker var viktiga, men inget som hon kunde göra så mycket åt för tillfället. Hon sorterade bort dessa saker och behöll bara de saker som handlade om henne själv. Kvar fanns bland annat en sak som påverkade allt annat. Något som var liksom en förutsättning för att de andra sakerna över huvud taget skulle vara möjligt. Det viktigaste var en dunjacka från Deep!

Samtidigt träffar Malinda en ny kompis, Elsa, och när de är ute med Elsas hund råkar de på ett mystiskt hus mitt ute i skogen. Bredvid huset hittar hunden ett ben där någon karvat in runor…

/Veronica

P.S!

Finns en fortsättning som heter "Dug eller dö"

om du gillar första boken.

Risulven Risulven av Nina Ivarsson

En gripande historia om en annorlunda vänskap och om det vi gör för att passa in. Pär träffar Risulven på stranden. Han försöker lära sig simma och helt plötsligt står hon där och tittar på honom. Men Risulven.... Vilket konstigt namn. Kan man ens heta så? Pär inser att namnet inte är det enda som är konstigt med Risulven. Hon vill exempelvis inte vara hans vän i skolan när alla andra klasskamrater ser dem. Det får bara vara i smyg. Men det är kanske inte så konstigt när han tänker efter. Han borde ju skaffa sig en annan stil, det säger hans kompis Viktor. Då slipper han kanske bli retad... Hur långt ska man gå för att passa in? Samtidigt måste Pär ta hand om sin mamma. Hon orkar inte med allt alltid. Hon behöver honom. Även om hon ibland skriker på honom. Även om hon inte tycker om när han kallar henne mamma.

Boken är tänkt att passa för barn 9-12 år men man ska vara medveten om att den tar upp många tunga ämnen som exempelvis missbruk, flyktingkatastrofen och mobbing. Hade jag läst denna som 10-åring hade jag haft många frågor som jag hade känt behov av att prata med någon vuxen om. Det är ju också delvis av denna anledningen som det är en läsvärd bok.

 

/Veronica  

Glömskan av Johanna Olsson

Hedda befann sig mitt ute i en ljus tallskog. En tunn dimma låg över den mossbeklädda marken och letade sig vidare bort mellan de höga träden. Hedda visste inte hur hon hade hamnat där. Hon visste inte var hon kom ifrån och inte vart hon skulle. Bara att hon var ensam. Helt ensam mitt i allt det vilda. Sedan hörde hon gråten. Det var någon som grät så stilla och sorgset att det gjorde ont i hjärtat på henne…

En fängslande historia som påminner oss om de väsen som finns i den nordisk mytologi. Magisk och samtidigt mycket verklig. Hedda flyttar upp till sin mormor med mamman och lillebrodern. Detta gör de eftersom Heddas mammas man, Thomas, är våldsam och slår mamman. De tror att de är säkra så långt upp i Norrland, mitt ute i ingenstans. Men så försvinner Heddas lillebror… Är det Thomas som hittat dem? Eller är det något annat? Något som mystiskt och uråldrigt som gömmer sig i skogen.

En riktigt fin och magisk berättelse med ett bra och lite oväntat slut. De övernaturliga inslagen är naturligtvis starka, men de är inte det centrala i historien. Det centrala är snararare relationerna mellan Hedda och övriga karaktärer.

/Veronica

Farlig mark av Louis Sachar

Tamaya och Marshall bor grannar och går på samma privatskola i USA. Hon går i femman och han i sjuan, hon får inte gå ensam till eller från skolan, så de har alltid sällskap – men i skolan pratar de aldrig med varann.

Sedan ett tag tillbaka har en ny bråkstake börjat i skolan – Chad -  och han har trakasserat Marshall ett tag, och dagen när allt elände börjar hotar han Marshall med att ge honom stryk. Därför väljer Marshall den dagen att ta en ”genväg” hem genom skogen, och Tamaya har ju inget annat att välja på än att hänga på. Men skogen är inhägnad och förbjudet område att gå igenom, och de lyckas t o m gå vilse. Och rätt vad det är stöter de på lerpölar i skogen. Jätteäckliga gyttjepölar med gult skum ovanpå.

Just då har Chad lyckats spåra dem och jagar ikapp dem, och precis när han får fatt i Tamaya tar hon upp en näve lera och trycker upp i ansiktet på honom. De lyckas tackochlov fly ifrån honom och väl hemma upptäcker hon fula utslag i handen och det pirrar konstigt i handflatan. Och nästa dag är det ännu värre – stora fula blåsor har det blivit och ser riktigt äckligt ut.

Både hon och Marshall är livrädda för att möta Chad i skolan igen – men han dyker aldrig upp! Ingen vet vart han tagit vägen, men ingen vet heller att Marshall och Tamaya var de sista att se honom, därute i skogen… Tamaya känner att hon bara måste ut dit en gång till och se om hon kan hitta Chad – vem vet i vilket förfärligt skick han kan vara i…  han som fick leran i ansiktet… när hon har blivit så förfärlig i handen trots att hon kunnat tvätta bort allt äckligt ordentligt!  Men aldrig hade hon kunnat ana vad hon skulle hitta i skogen! Och hur mycket mer lera det har blivit! Och hur allt skulle sluta!

Parallellt med berättelsen får man som läsare inblickar i vad det egentligen är i den där leran… och det är inget litet experiment som har ställt till det, precis!
Det är riktigt magstark läsning – absolut inget för varken äckelmagade eller räddhågsna!

/Tuija

De försvunna

Den vita bussen kör allt längre in bland grenarna. Snirklar sig fram längs grusiga vägar. Bussen är så ljus mot det gröna, så liten i den väldiga skogen,  och det dammar kring hjulen där den far.
I bussen sitter nio barn. Judit, Vincent, Sissela, Abel, Maryam, Benjamin, Kim, Frej och Noomi. De ska på läger, så är det i alla fall tänkt, men om bara några minuter kommer något att ske som förändrar allt. Fram till dess kör bussen vidare, tränger allt djupare in i skogen medan skymningen faller och himlen rodnar ovanför trädtopparna.

Så inleds boken "De försvunna" av Cecilia Lidbeck. Den börjar mästerligt krypande obehagligt och lyckas behålla denna stämning från första till sista sidan. Här har handlingen inte varit det viktigaste utan snarare vilka dessa tonåringar är och vad som händer när de tvingas sammarbeta trots att de egentligen är väldigt olika. Vad gör man i en pressad situation? Vilken människa blir man när det väl gäller, när det handlar om överlevnad.

Boken är välskriven och lätt att hänga med i. Den hoppar inte mellan barnen utan håller sig med att berätta utifrån ett av barnens, Judits, perspektiv. Detta gör även att man ständigt svävar i en obehaglig ovisshet. Vilka är de andra barnen? Kan man lita på alla?

Läsvärd. Så läs!

/Veronica Nord