Sök bland recensionerna

måndag 9 oktober 2017

Farlig mark av Louis Sachar

Tamaya och Marshall bor grannar och går på samma privatskola i USA. Hon går i femman och han i sjuan, hon får inte gå ensam till eller från skolan, så de har alltid sällskap – men i skolan pratar de aldrig med varann.

Sedan ett tag tillbaka har en ny bråkstake börjat i skolan – Chad -  och han har trakasserat Marshall ett tag, och dagen när allt elände börjar hotar han Marshall med att ge honom stryk. Därför väljer Marshall den dagen att ta en ”genväg” hem genom skogen, och Tamaya har ju inget annat att välja på än att hänga på. Men skogen är inhägnad och förbjudet område att gå igenom, och de lyckas t o m gå vilse. Och rätt vad det är stöter de på lerpölar i skogen. Jätteäckliga gyttjepölar med gult skum ovanpå.

Just då har Chad lyckats spåra dem och jagar ikapp dem, och precis när han får fatt i Tamaya tar hon upp en näve lera och trycker upp i ansiktet på honom. De lyckas tackochlov fly ifrån honom och väl hemma upptäcker hon fula utslag i handen och det pirrar konstigt i handflatan. Och nästa dag är det ännu värre – stora fula blåsor har det blivit och ser riktigt äckligt ut.

Både hon och Marshall är livrädda för att möta Chad i skolan igen – men han dyker aldrig upp! Ingen vet vart han tagit vägen, men ingen vet heller att Marshall och Tamaya var de sista att se honom, därute i skogen… Tamaya känner att hon bara måste ut dit en gång till och se om hon kan hitta Chad – vem vet i vilket förfärligt skick han kan vara i…  han som fick leran i ansiktet… när hon har blivit så förfärlig i handen trots att hon kunnat tvätta bort allt äckligt ordentligt!  Men aldrig hade hon kunnat ana vad hon skulle hitta i skogen! Och hur mycket mer lera det har blivit! Och hur allt skulle sluta!

Parallellt med berättelsen får man som läsare inblickar i vad det egentligen är i den där leran… och det är inget litet experiment som har ställt till det, precis!
Det är riktigt magstark läsning – absolut inget för varken äckelmagade eller räddhågsna!

/Tuija

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar