Flera barn samlade i ett hål tjugo meter under jorden. De är de glömda barnen.
Misan känner att något kommer hända. Hon märker hur hon börjar försvinna. Bli osynlig. Sedan blir allt svart och hon vaknar upp i mörker. Lukten av jord är överväldigande. Ganska snart står det klart att hon har hamnat under jord, och hon är inte ensam. Flera barn finns där och de har alla en sak gemensamt. De är försummade. Bortglömda.
Misan vet att hon måste hitta ett sätt att ta sig ut, men hur? Allt verkar hopplöst. När hon är där nere får hon lyssna på de andra barnens historier om varför de hamnat där.
En annorlunda bok som tar upp barns utsatthet och hur ensamt och sorgligt det är att vara oälskad. Men det är också hoppfull. För även när det är som mörkast finns där de som bryr sig, om man bara orkar och vågar ta emot hjälpen.
Det finns mycket att prata om efter att man läst De glömda barnen, vilket är anledningen till att jag reckomenderar den främst som en högläsningsbok. Man kan lätt återknyta bokens handling till barnkonventionen och barns rättigheter och bör så göra. Även om platsen Misan hamnar på är overklig så är barnens historier inte det, och mörket/hopplösheten som barnen i boken upplever är tyvärr något som existerar hos en del barn idag.
/Veronica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar