Sök bland recensionerna

måndag 8 oktober 2018

F som i sämst av Cilla Jackert

Problemet är att man inte får vara som jag. Så säger lagen. Och då menar jag inte lagen som advokater jobbar med, utan den andra lagen som säger att om man är ett barn så måste man ha åtminstone en grej, som ens föräldrar kan skryta om för andra föräldrar. Mig kunde ingen skryta med.

Jonna är en tystlåten tjej som tänker på helt andra saker än man borde göra. Orden hoppar runt i huvudet nästan lika mycket som bokstäverna och siffrorna på papprerna när hon läser. Hon försöker inte ens. Det går inte. Hennes lärare försöker förklara problemet för föräldrana. Han kan inte ge betyg till henne om han inte har något att betygsätta. F som i sämst. Det är Jonna. 

Miriam är Jonnas storasyster och hon är begåvad i precis allt. Hon kan sjunga, spela gitarr och hon har höga betyg. Hon är snäll och säger aldrig nej. Föräldrana har henne. Henne kan de skryta om för alla vid middagsbjudningarna... Och Jonna får höra på. Alla tycker Miriam är helt fantastisk. Man kan bli trött för mindre, tycker Jonna. Men samtidigt är det skönt, för då har åtminstone föräldrarna ett bra barn och kan låta det andra barnet vara. Men att alltid vara bäst kan bli ganska tufft det med. Är man bäst är allt annat underkänt. Jonna börjar långsamt förstå hur Miriam egentligen har det. Och de tankar som Jonna bär på börjar äntligen komma fram. 

En bok om prestation och om ångest. Psykisk ohälsa bland barn i skolan är något som sällan tas upp på det här sättet. Här får man veta hur det är att både vara den som inte kan och den som till synes kan allt. Men boken handlar också om föräldrar som försöker men som inte räcker till. 

En bok som det finns mycket att diskutera kring, och som är värd sin läsning. 

/Veronica

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar