Hugo och kepskampen av Christina Lindström

Hugo är en självständig kille. Han gör som han vill, går till skolan i shorts i januari helt enkelt för att han storgillar sina shorts.

Det är Hugo själv som berättar i den här boken, och han beskriver sin vardag på ett väldigt humoristiskt sätt, även om allt i hans värld inte är kul. ”Jag tillhör inget gäng. Fast en sak jag gillar med tillvaron är att ingen kastar sudd på mig eller doppar min mössa i toaletten längre. Sådant hände tidigare. Fatta vad blöt mössan blev.”

En som däremot blir mobbad är Simon, som går i femman. Hugo själv går i sexan, och han och Simon brukar vara med varandra på fritiden, aldrig i skolan. Hugo låtsas inte riktigt om att han känner Simon när de är i skolan.

I slutet av en lektion berättar klassens lärare, Gun, att de ska välja en representant till elevrådet. På elevrådet ska man t ex prata om varför Alexander inte får utlösa brandlarmet när det inte ringer och varför man ska vara tacksam över skolmaten även när det är fiskbullar. Ingen anmäler sig frivilligt och Gun säger att klassen inte får gå på rast förrän någon anmält sig. Långsamt reser sig Hugo upp och säger: ”Jag anmäler mig frivilligt”.

Det här blir en ny roll för Hugo. Han blir plötsligt populär, inte bara i klassen utan av alla elever i skolan, eftersom han dessutom blir vald till elevrådsordförande.

Han börjar en kamp för att upphäva skolans kepsförbud, för att se till att klassen får längre rast efter gympan och för att få bakelser till frukost varje dag.

Men vad händer när man blir kompis med sina gamla mobbare? Kan han försvara Simon eller blir han själv en mobbare när han får vara med i deras gäng?

/Sara

Reservera gärna boken på Ronneby biblioteks hemsida.