Sök bland recensionerna

måndag 2 oktober 2017

De försvunna

Den vita bussen kör allt längre in bland grenarna. Snirklar sig fram längs grusiga vägar. Bussen är så ljus mot det gröna, så liten i den väldiga skogen,  och det dammar kring hjulen där den far.
I bussen sitter nio barn. Judit, Vincent, Sissela, Abel, Maryam, Benjamin, Kim, Frej och Noomi. De ska på läger, så är det i alla fall tänkt, men om bara några minuter kommer något att ske som förändrar allt. Fram till dess kör bussen vidare, tränger allt djupare in i skogen medan skymningen faller och himlen rodnar ovanför trädtopparna.




Så inleds boken "De försvunna" av Cecilia Lidbeck. Den börjar mästerligt krypande obehagligt och lyckas behålla denna stämning från första till sista sidan. Här har handlingen inte varit det viktigaste utan snarare vilka dessa tonåringar är och vad som händer när de tvingas sammarbeta trots att de egentligen är väldigt olika. Vad gör man i en pressad situation? Vilken människa blir man när det väl gäller, när det handlar om överlevnad.

Boken är välskriven och lätt att hänga med i. Den hoppar inte mellan barnen utan håller sig med att berätta utifrån ett av barnens, Judits, perspektiv. Detta gör även att man ständigt svävar i en obehaglig ovisshet. Vilka är de andra barnen? Kan man lita på alla?

Läsvärd. Så läs!

/Veronica Nord

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar